Trädgård på ett bleck

Höstaster till glädje för alla förbipasserande...

Liten trädgård på liten yta, till stor glädje för många och alla som går förbi!

Nästan varje dag passerar jag huset helt nära redaktionen och hemma i stan. Två fönster på nedre botten skiljer ut sig från alla andra mer vardagligt anonyma.

I platssnickrade blomlådor växer och/eller blommar alltid något fint och intressant, beroende på säsong och årstid. Just nu med höstaster i vitt och blå-lila.

Till glädje för de som bor där och tittar ut förstås. Men lika mycket för alla som går förbi och lyfter blicken, och kanske rentav tittar in!

Läs mer – med fokus på ätbar odling i stan, men inte bara. Det får gärna blomma mer i asfalten också, bara för att det är snyggt! Lena Israelsson är alltid en favorit i min trädgårdsbokhylla: Upptäck och inspireras till allt det gröna i staden i hennes Cityodling (Albert Bonniers Förlag 2004).

Möte i sten – eller sparsmakat i Sörmland

Eftersom Gläntan ligger på avslutningen av en rullstensås, finns det också gott om berg som går i dagen tillsammans med friliggande, fina stenar i alla möjliga mjukt rundade former. Det är bara att plocka, placera och kassera. Med eller utan mossa – inte alls lika genomtänkt som i japanska trädgårdar visserligen. Men ändå riktigt fint, om man som jag också är en sten-människa!

På en vackert rundad sten där berget går i dagen klipps den omgivande vintergröna Vinca minor och stor vintergröna Vinca major i samma form runtom till ett slags stilleben. Ibland dyker det upp olika frösådda plantor, och nu finns bl a olika akleja och till och med en vanlig bondpion har på egen hand hittat till den gröna inramningen.

Vintergröna är en bra kantväxt, med mörkt tätt bladverk, och när den blommar (lite diskret med små blommor i lila eller vitt) så känns det också som en välkommen överraskning!

Vintergröna tål ganska tuff beskärning, vilket är tacksamt när man passerar med gräsklippare eller häcksax om den envist går på vift på egen hand...

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Låg och allt i samma färg. Nåja, men doften är det inget fel på!

I köksträdgården har vi en fin snickrad pyramidspaljé. Den står mitt i ett av de fyra kvarteren (den roterar och får stå i olika varje år, dels för att det växer bättre, men också för att variera köksträdgårdens inredning och andra roterande växters behov...)

Favorit på spaljén är alltid luktärter, men i år missade jag att förbereda sådden och den tidiga planteringen så det fick bli köpeplantor i stället. Det går ju bra också, men jag måste ha fått fel sort (och inte alls den mix av pastellfärger som jag gillar!). Nu blir det snart september, och plantorna har inte ens kommit upp till första stödribban... Så det väller inte precis av väldoftande ärtor i köksträdgården i år.

Det blir inte alltid som man tänkt sig! Men det kan bli fint ändå, och även lågväxande luktärter gör sig bra i bukett – ju fler blommor man plockar desto fler nya blommor blir det!

Så här brukar det kunna se ut i stället!

Här finns luktärtsadresserna:

Bäst att börja planera för en lång och fin luktärtsäsong nästa år – redan nu...

The National Sweet Pea Society (England)

Owl's Acre Sweet Peas

Roger Parsons Sweet Peas

Seeds-By-Size

Unwins Seeds

Den vita floxen...

Höstflox i kritvitt, lyser upp rabatten långt in i sena augustikvällar!

Nu när den blå höstfloxen (’Blue Paradise’) tagit slut och blommat över, är det de vita som gör hela föreställningen i sin del av rabatten. Sorter som ’David’, ’White Flame’ och ’Maischnee’ (majsnö i augusti?!) – det är riktigt, riktigt vit-vitt!

Valparna doftar av timjan!

Ninfas valpar (whippet) hittar en perfekt bana att leka ”Ta fatt!” runt rabatten nedanför trädäcket mot sjön. På köpet får den en spännande tunnel under själva däcket...

Helt plötsligt sprider sig en underbar doft av timjan!

Rabatten med det japanska prydnadsgräset Miscanthus sinensis ’Silberfeder’, fackelblomster Lythrum salicaria ’Dropmore Purple’ och bambu Fargesia murielae ’Bimbo’ står på en mixad matta av olika timjan (’Compactus’, ’Variegata’ och den vitbrokiga ’Silver Queen’). Valparnas framfart väcker doften, och när de fyra valparna (Boston, Parker, Reds och Isabella) somnar sött i en hög, så doftar också de av timjan!

Rosbonus

Daggros Rosa glauca.

Rosor som sätter mycket nypon, gör rosen intressant på flera olika sätt.

Just nu ser daggrosen Rosa glauca i Gläntan ut så här: Massor av nypon i mättade jordfärger som står fint mot det nästan självlysande (ytterligare bonus hos daggrosen, tycker jag!) bladverket.

Daggrosen var en av de första rosorna som vi planterade i Gläntan. Först på en plats som absolut inte var den rätta. Det händen nästan ingenting, och busken såg ynklig ut och blomningen uteblev nästan helt. Men när vi lyfta fram den och planterade den i kanten mot woodlandet (trädgårdlunden i Gläntan) så svararde den direkt på flytten, och nu flera år senare är det en vacker buske som kräver minimal skötsel, och som håller sig fin över hela säsongen – nu med nypon i fina klasar.

Just så som man vill att det ska vara!

Rosor igen och igen...

’Louise Bugnet’.

Nu är ’Louise Bugnet’  på gång igen, efter ett litet upphåll. Den första blomningen var ju redan tidigt i somras. Sedan var det nog ett litet längre uppehåll än vanligt i år. Kanske var det hettan, och därpå de ihärdiga regnen som förvirrade rytmen?

Det mest fantastiska med ’Louise Bugnet’ är hur knopparna slår ut med röda kanter, och sedan öppnar sig till den vitaste vita blomman. Våra buskar växer precis vid det ena trädäcket, och nu är buskarna nästan uppe i kant med räcket, så att man ser hela förvandlingen från första bänk!

Först är det lätt att tro att man blir lurad, man hajjar till och ”Den är ju inte alls vit!?” Men sen ÄR verkligen magiskt.

Mer rosinspiration:

”Rosboken – för dig som drömmer om rosor” av Christina Högardh-Ihr (Norstedts 2010).
Med litet format, och stort innehåll går den igenom författarens egna rosreferenser. Ibland blir det lite staplat på varandra med ros på ros. Men jag upptäcker att jag ursäktar det, för jag får så mycket information och roslust. Så vad gör det då när man vill veta mer! Boken bygger dessutom på riktig och författarens egna erfarenheter (en bristvara i dagens förhållningssätt av quick-fix och hets med tidspress – trädgård måste få ta tid för att bli bra, och bäst blir den när den som berättar vet vad hon pratar om!)

En del bilder kanske är i minsta laget, men vill du veta mer kan du alltid leta på nätet, t ex Roslistan här på Alltomtradgard.se. Vill du investera i något riktigt ros-stort, bestående och värdefullt i bokväg så måste det bli Lars-Åke Gustavssons ”Rosor för nordiska trädgårdar” (Natur & Kultur). Tre härliga band som garanterat rymmer de mesta du behöver veta om rosor.

Men, jag stoppar nog gärna Christina H-I:s Rosboken i fickan nästa gång jag åker till min favoritplantskola på landet: Löta i Ärla. Efter läsningen är det många tankar som väckts, och även om personalen på Löta är både kunnig och hjälpsam, så är det bra att komma med egna funderingar också.

Så visst blir det säkert en (flera?) nya rosor med ursprung i Rosboken också i Gläntan... Tack för det Christina!

Ingen sommar utan doftliljor!

Nu äntligen så börjar de blomma – doftliljorna Gladiolus murielae som sprider en underbar doft i trädgården och vid uteplatserna under ljumma sensommarkvällar. Eleganta blommor, som inte alls är påträngande, och helt plötsligt bara uppstår ur det skirt gröna och nästan genomskinliga (i motljus!) bladverket.

Doftliljorna är ett måste i Gläntan varje sommar, och vi planterar många på våren: i krukor, planteringslådor och ute i rabatterna.

Ibland dröjer de lite, och jag undrar hur blir det egentligen med blomningen i år. Men så kommer de smygande, med lite slappa näsduksliknande blommor som försiktigt vecklar ut sig ur de spetsiga bladen.

Så känner man doften – och då vet man att nu, nu är det sensommar!

Lyckat möte

På kant i färgkrocken, men riktigt fint!

Den lantligt och gammaldags romantiska pelargonen ’Apple Blossom Rosebud’ (vit & rosa) tillsammans med min Australien-ättade och egentligen onamnade ”Martinique Pelargonium” (skär, eller ”vomit-pink” som mina australiska vänner kallar den...)

Snyggt oavsett, och visar dessutom hur bra det kan bli när färger får krocka som här i kruka eller rabatt. Och det gäller inte bara pelargoner, enligt välkänd och mer syd-europeisk förebild!

Spiror som spirar

Smalt fackelblomster Lythrum virgatum ’Dropmore Scarlet’.

Med risk för att hamna i det klyschiga träsket av blomsterspråket, men spirorna prunkar i alla fall inte längre i Gläntan... Det räcker så bra med blomning, helt enkelt!

Däremot inser jag att många av blommorna i trädgården verkligen blommar på höjden: jättestäpplilja, kungsljus, fransk kungsljus, kransveronika, fackelblomster, riddarsporre, lammöron, höstsilverax osv. Alla lyfter på olika sätt rabatterna, och ändå har de helt egna unika former och tilltal (sorry...). Utropstecken är de inte heller längre, enligt trädgårdens egen språkpolis!

När det japanska prydnadsgräset gav upp pga fukten i planteringslådan vid entrédäcket, där solen inte riktigt hinner torka ur, krävdes något som gillar det fuktiga bättre. Fackelblomster har vi redan på flera andra ställen i trädgården, och se det fungerar perfekt.

Blomningen kommer underifrån, och slår ut efter hand. Det känns som godis som räcker längre, på något vis.

Helt utslagen, och lite mindre smal...

’Königskind’ efter regnet.

De växer på varsin kant av samma planteringslåda, men färgerna lyfter varandra, även om klematis ’Königskind’ får höjd genom att ta stöd av trädäckets spaljéräcke. Fackelblomster spirar på höjden av egen kraft!

Magnus odlar dels på fönsterkarmen under takåsarna i Stockholms city, men hellre i trädgården i en skogsglänta, vid en sjö i hjärtat av Sörmland. Där familjens hundar också trivs allra bäst. Arbetar sedan många år på Allt om Trädgård, och när han inte lever “hundliv” eller på resande fot, så är det med fingrarna i jorden i trädgården på landet som han trivs allra bäst!